Svensk ordbok 2009, webbversion
äv. åld.
förta´ga sigförta´ga sig
verb förtog förtagit, pres. förtar äv. åld. förtager
för·tag·it●överanstränga sig
fysiol.han förtog sig på en massa övertidsarbete○ibl. skämts. (vanligen i negerade uttryck)hemmalaget behövde inte förta sig för att vinnaförta sig (på ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. fortaka sik med samma betydelse