Svensk ordbok 2009, webbversion

förta´ sig äv. åld. förta´ga sigförta´ga sig verb förtog förtagit, pres. förtar äv. åld. förtager för·tag·it●över­anstränga sig fysiol.han förtog sig på en massa övertids­arbete○ibl. skämts. (vanligen i negerade ut­tryck)hemma­laget behövde inte förta sig för att vinnaförta sig (på ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. fortaka sik med samma betydelse